sabineholmstrom

Aja det löser sig! Här kommer bilder från igår. 

Bilder!

Igår hos veterinären så skötte sig Noa exemplariskt! Tumme upp! Han sa inte ett ljud när hon tog fram den gigantiska nålen. Hehe vår duktiga fina kille! 

Sedan lite nya projekt!! 

Jag och min sambo ska bygga en hundkoja! Ska bli så kul! Kommer skriva lite om de projektet här på bloggen och även där kommer ni få se förvandlingen :) kistan är ju klar nu men inte på plats. Kommer en uppdatering när den står i sovrummet sedan med! Men nu till en hundkoja för två hundar i en hundgård som även ska byggas! 

Kommer bli kul! Den som väntar på något gått väntar ALLTID för länge, därför har Jag valt att sysselsätta mig med massor nu, dock måste Peter hjälpa mig med kojan för de klarar jag inte av själv :) 

 

Men men det va allt för nu! Här har vi två bilder på en pigg kille direkt efter veterinären igår och även en tröttis efter gårdagens aktiviteter! 

Team Noa<3

Haha nog om de, här kommer kist bilder 

De jag fick var ett par träningsbyxor som jag velat ha länge ( i form av present kort) det var de han planerade att köpa, sedan råkade de bli ett par Björn Borg trosor och inte bara ett utan TVÅ par örhängen (också en sån sak som jag behövde men inte införskaffat). 

Oavsett vad jag hade fått så var det tanken, han hade även köpt två saker han visste jag verkligen behövde/ ville ha. Är så glad att jag har honom. 

Tack tack tack älskling för att du är du<3 

P.S I love you

Det har blivit väldigt mycket kista på bloggen nu men snart kommer de mer projekt som jag kan skriva om. Dock kommer jag nog inte bli lika personlig som jag alltid varit innan, de av personliga skäl. 

Nu tillbaka, åh jag är så mycket härligt som händer i mitt liv just nu! Framförallt har jag en underbar pojkvän som finns hos mig, kan det bli bättre? Ja faktiskt, vi har samma mål och planer i livet och våran framtid ser allt annat än mörk ut! Vårt förhållande tar stora kliv i höst och jag längtar såååå mycket! Alla negativa människor och tankar är som bortblåsta och många problem är så små så små, ett problem är kanske som störst när man står ensam men som två finns det nästan inget som inte går att lösa! Tillsammans är vi starka och ska övervinna allt :) tänk att jag trodde mitt liv var slut för lite mer än 1år sedan. Och nu lever jag mer än någon annan och livet är fantastiskt! 

Jag räknar dagarna

// Sabine 

Min kista är klar! Eller egentligen har den varit klar ett tag men jag har inte orkar gå in och skriva de! Måste faktiskt säga att efter hur fruktansvärt lite jag skriver så är jag impad över hur många som läser min blogg! Kanske är det kul att läsa om mitt liv. Men men tillbaka till kistan, den är klar alla detaljer är målade och den är rengjord! Ska skura den med såpa när den kommit på sin riktiga plats och även fylla den med tvål så att sängkläderna luktar fräscht! Och till hur det blev med den "spruckna" färgen så är det bara lite lite sprucket men jag tycker de är charmigt. Kistan har även små små maskhål som är övermålade men vissa syns fortfarande. Som sagt charm! Sedan är den ju taskigt att stänga in alla mina maskar så att dom måste äta nya hål. Skämt såklart då det inte finns kvar några maskar där inne. Den har även ett litet mus hål i bottnen, men det syns inte från utsidan! Däremot blir det ju lufthål ;) den har ju ändå stått och samlat damm på en vind i typ for ever! Något Peter fick mig att göra var att behålla insidan som "original" vilken jag är väldigt nöjd med. Tumme upp till min man! Här kommer lite bilder på maskhålen och lite annat! 

*bilden på maskhålen är från ett tidigare tillfälle därav bara målad en gång

// Sabine

Därefter målade jag med en halvblank lackfärg, en och två gånger. Jag har även stött på ett liten problem, när jag grundat med första färgen så liksom "sprack" färgen uppe på ena sidan av locket. (Se bild) 

Jag förstod dock inte varför och tänkte att de nog går bort efter första målningen med vanlig färg. De gjorde de såklart inte och jag började luska lite i var felet låg och vi kom väl fram till att de antagligen var en det oljebaserad färg under, alltså den blåa färgen och denna färg vill då tränga sig upp. Men jag hade ju hunnit måla lager nummer två också och det sprang mindre och mindre. Nu är det bara några få sprickor och jag tror faktiskt inte jag ska göra något åt de. Alternativet va att lacka hela kistan med en vattenbaserad färg sedan måla igen med den färgen jag redan målad två gånger med. Jag har nog bestämt mig gör att inte göra de eftersom man upplever den lite sliten, de får den att framstå som använd och gammal, vilket den är och då tycker jag den får tillbaka en viss charm från när den va orenoverad. Och hela grejen är jj att det är en gammal använd kista, återanvänd. Därför ska jag nu lägga tiden på att måla detaljerna svarta, alltså gångjärn och fyra spikar. Tänker uppdatera om kistan tills den står på plats i sovrummet. Men än så länge bor den i verkstaden. De sista bilderna är på kistan när den var målad i grundfärg och på lite detaljer som ska bli svarta samt på färgen jag använder mig av. (Inte grundfärgen.)

Tänk att livet kan ta så många olika vändningar. Tänk hur underbart det är att jag får chansen att få ett helt nytt liv med en ny kille och nya möjligheter. Att mitt liv bara precis har börjar på nytt och framtiden ser verkligen ut som en ljus framtid. För tre månader sedan trodde jag inte att min favorit app skulle vara hemnet där man kollar hus på. Att barn, villa och Volvo skulle vara ett samtalsämne. För tre månader sedan var sprit och alkohol de bästa jag visste och helgerna va livets höjdpunkter. Tänk att gå från en som levt ett liv där allt varit tråkigt, aldrig festade och höjdpunkterna va hemma kvällar med killen till att bli dumpad och bli värsta festprissen. En som jobbade hela dagarna och söp på kvällarna och festade varje ledig stund. En som hatade sig själv och allt annat runt om kring och bara ville bort härifrån. Och sedan lika snabbt träffa världens underbaraste Nya pojkvän och lika snabbt lugna ner sig och anpassa sig till lugna hemma kvällar. Samt att trivas med de. Och som det ser ut nu så är ju självklart Peter den jag vill dela mitt liv med och med honom kommer jag kunna få de liv jag velat ha. Vi matchar varandra så bra och allt är så himla perfekt. Visst är det kanske jobbigt att bo som vi gör i lägenheter med så länge jag får vara med honom så löser de sig alltid. 

" vi lägger ut brödsmulor så hittar vi hem igen, för det vore ju hemskt om vi gick vilse" 

Förra året 2013 gick jag vilse, att gå vilse på färden är jobbigt. Men att glömma orsaken till färden är ett ännu värre öde. Färden fortsatte hela tiden, ibland reste jag själv, ibland styrdes jag av andra och någon stal mitt hjärta. Men det var inte jag som nådde fram till slut destinationen, det var någon helt annan. När man tappar bort sig själv har man två val. Hitta den du var förut eller låta henne försvinna. För ibland måste man se på sig själv utifrån och minnas vem man egentligen skulle vara. Den man ville vara. Den man är. 

Något i dina ögon gör mig helt svag 

Det får mig att vilja sjunka in i dina armar 

Det finns något i din röst som gör att mitt hjärta slår lite snabbare

Jag hoppas att denna känslan varar i resten av mitt liv

Om du bara visste hur ensam mitt liv varit och hur länge jag varit ensam och känt mig svag. 

Om du bara visste hur jag ville att någon skulle komma och förändra mitt liv, precis så som du gjorde. 

Det känns som att jag äntligen hittat dit där jag hör hemma, där mitt liv ska vara. 

Även om om något faller över min väg, eller om mörkret kommer krypande så är jag ändå okej, för du är här bredvid mig. Jag ser att ljuset i mörkret blir allt större och du skulle bara veta hur mycket detta betyder för mig, denna stunden i mitt liv. 

Och om du bara visste hur glad du gör mig, jag trodde aldrig jag skulle kunna känna såhär för någon. Men det gör jag, jag känner såhär för dig. Fina underbara människa som så ovetande trampade in i mitt ynkliga lilla liv, du gör mig glad och lycklig. 

Det är med dig jag känner mig hemma 

Daddy can you see, I Came home eventually<3

Att inte bära alla måsten själv. Har man hund så måste man göra vissa saker och det är utan undantag. Ett djur är en levande varelse som har behov. Min hund hade en annan husse innan och jag säger inte att han inte tyckte om Noa. Men ansvaret va mitt. Såklart är ansvaret alltid störst hos "ägaren" den som står på pappret men lever man ihop och har djur så är djuren bådas och båda parterna har ett ansvar för de djur som kommer vara gemensamma även vem som står på pappret. Och att ha ett djur ihop som bara en av parterna tar ansvar för, går ut med och så vidare är jobbigt. Att behöva stressa hem för att rasta hunden medan den ena parten legat hemma hela dagen men bara gått några hundra meter i bästa fall eller bara släppt ut på gården. (Såklart fanns det undantag men inte alltid som det borde varit.) Det är en stor påfrestning, och de var det för mig. I mitt fall skaffade "vi" en hund (jag stod på pappret) men det blev ändå jag som fick det största och nästintill allt ansvar. Sedan blev jag ensam och hunden va min (såklart) och nu med min nya partner bara funkar allt, han går in i en roll som Noas husse och tar egna intiativ till att aktivera min/vår hund. Jag har inte ens vant mig vid att det går till såhär. Jag bär inte hela ansvaret själv längre. Jag får en känsla av att vad ska jag bära för ansvar istället men inser att jag kanske inte behöver de. Jag kanske slipper att ta allt själv och istället är vi två som gör de. Är det nu jag ska slappna av? Jag har börjat prata om Noa som vår hund när jag är exempelvis på jobbet. För jag och P kommer att leva ihop och Noa är vår hund ihop. Mitt hjärta smälte när han bara helt själv bestämde att Noa skulle med ut på jakt idag. Han ville ta med Noa på jakt. Ett eget intiativ. Förr trodde att jag hade de bästa liv jag kunde ha med den bästa pojkvännen, de trodde jag även när jag blev dumpad. Jag trodde inte jag va värd mer. Eller att det ens fanns. Men vet ni vad jag har lärt mig? Nöj dig inte, du har bara ett liv så nöj dig inte med något. Jag gjorde de då, nu har jag fått en ny chans ett nytt liv med en underbar pojkvän som passar mig. Vi klickar, han och jag. Och mina känslor och kärleken för honom gör mig lycklig. De man alltid drömde om, de fanns. Han fanns, killen med stort K. Killen som passade mig. Det fanns någon som ville dela vardagens med mig och dela upp vardagen med mig. Som ville leva med mig, laga mat IHOP med mig, städa IHOP med mig och bara vara ihop med mig. Killen som hellre vill ut i skogen med mig och vår hund än att ligga inne en lördag morgon. Han fanns, han finns, han är min. 

Om jag är tvungen att säga varför jag älskar honom, känner jag att jag kan bara förklara att;

Därför att det va han, därför att de va jag.

Ibland känns allt som en dröm som kommer avslutas inom kort genom att jag vaknar och ligger där i min säng.. Jag minns fortfarande smärtan av att gråta mig till söms, jag minns smärtan av att inte ha några tårar kvar.. Jag minns känslan av att vakna dagen efter en sådan natt och forfarande känna mig helt tom. Känslan av att vara oälskad och att inte va någons, när ingen ville ha mig och jag ville inte ha någon. Att somna ensam och vakna ensam och den ända man berättade om dagen för va sin älskade hund som så snällt alltid fanns där. Han fanns där även när jag själv inte orkade finnas där för honom. Jag skäms över hur långt ner i skiten jag ändå va. När min bästa vän fick komma för att rasta min hund. Jag minns smärtan när du gick men inte glädjen när du kom. Jag kan ibland fortfarande känna rädslan att hamna där igen och jag kommer aldrig bli av med den. Hur mycket jag en försöker så kan jag aldrig veta, det kan värken du eller jag. Hur mycket jag än litar så går det inte att lita på en sådan sak. Inte så länge jag minns. Ibland önskar jag att vi aldrig sätts, att du och jag aldrig funnits. Hur hade mitt liv varit då? Man får inte säga så, eller önska något sådant. Är jag ond då? Ja kanske. Jag vet att jag redan reflekterat över om det va värt smärtan att bli lämnad om man ser tillbaka på allt bra vi ändå hade. Va det verkligen värt de? Hade vi det verkligen bra? I min nuvarande livssituation har jag en ny underbar partner, och känslan jag har är att han är så himla mycket mer än S någonsin va, det går liksom inte att mäta. Han passar min så jäkla bra. Han är allt jag velat ha, och han kan ge mig de liv jag ville ha. I mina drömmar om framtid så kunde även S de. Men i teorin kunde han inte ge mig de liv jag ville ha. Vi hade aldrig fått de. Men med P ser redan framtiden så himla ljus ut. Förlåt för mina kanske mycket elaka tankar. Men tyvärr är de så. Jag har hittat min dröm kille, den dröm killen jag såg framför mig i mina drömmar för flera år sedan. Och våran resa har bara börjat. Och jag hoppas innerligt att den aldrig slutar. 

Kärlek till dig min fina

Me and you

Just us to

Första bilden är från Jämtland och andra är här hemma igår.

Det komiska nu är att jag gjorde de igen. Jag skrev ett helt inlägg i tomma intet.. Jag planerade att skriva om Noa men sedan bara sprallade fingrarna och tankarna iväg. Som vanlig.. 

Därför blir det inget spännande inlägg om någon kul händelse idag häller utan bara ett tråkigt inlägg om mina tankar :) 

Här är jag och min nyfunna skatt

Jag vill så mycket..

Jag vill hålla av dig

utan att hålla fast dig.

Jag vill ha dig

utan att äga dig.

Jag vill älska dig

utan att göra om dig.

Jag vill vara nära dig

utan att kväva dig.

Jag vill ge dig kärlek

utan att ställa krav eller villkor

Jag vill ge upp mig

jämte dig.

Utan att gå före, utan att sacka efter.

Jag vill vara din människa på jorden.