sabineholmstrom

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så har ju Noa blivit kemisk kastrerad. Dvs att pungen liksom förtvinar och läggs i "viloläge". Det tar ungefär en månad för implantatet att börja värka och de har nu gått 1 månad och 7 dagar. Alltså behöver de inte vara i sitt fulla effekt än, men de vi har märkt är att han har lugnat ner sig mot hundar/tikar. Han kissar längre och inte lika mycket skvättkissar på promenaderna. Överlag har han lugnat ner sig. Testiklarna i pungen har krympt ;) och detta kan nog vara ett av de bästa besluten. Nu behöver vi Inte oroa oss när tiken kommer. Många har undrat varför jag kastrerar en så fin hanhund, och folk tycker de är synd, men varför är de synd? Möjligen för att han kanske tappar lite av de naturligt ståtliga hos hanarna. Men vad gör utseendet egentligen? Noa slipper nu behöva bry sig om andra tikar och vi slipper hålla hundarna i sär vid löp. Noa kommer aldrig då bli pappa för han har väldigt många typiska retriver sjukdomar som jag aldrig vill avla vidare på eller ens önska att någon annan hade behövt ha på sina hundar. Jag uppfattar att Noa är mer harmonisk nu imed kemisk kastrering och oavsett hur han ser ut så tycker vi (jag och Peter) lika mycket om våran Noa för de. Jag hade hoppats på att fler djurägare och uppfödare hade tänkt lite mer på djurens bästa i alla lägen istället för att tänka egoistiskt. 

 

Noa är en glad och lycklig labrador i sina bästa år (3) !