sabineholmstrom

Jag har obsaverat att många yngre börjat gå med fötterna innåt alltså med tårna mot varandra. Det började med att man stod så när man fotograferades så det såg oskyldigt ut och det va en pose helt enkelt. Men sätt dig på en fik istan och kolla på de flästa yngre flickor som går så nu. Detta är ju som en trend kan man kalla de eftersom dessa yngre flickor då börjat gå så nu, och att det nästan inte alls förkom något sånt här när jag var yngre t.ex. Även pojkar går ju med fötterna utåt vilket är lite vanligare och det förekom även när jag var yngre, anledning? Jo häng på byxorna gjorde så att pojkar inte kunde gå normalt med ben/fötter och va tvugna att gå bredbent för att byxorna skulle stanna uppe. Men flickor? Ni ser inte söta/oskyldiga ut när ni går? Ni ser ut som ankor, alltså det ser ju så himla dumt ut att gå så? Man ser ju faktiskt hanikappad ut. Plus att man förstör knäna, man vrider knät inåt och detta töjer ju ut ledband och liknande vilket kan leda till att lättare få knät ur led och även få ont i knäna. Jag tycker detta är helt sjukt! För att se söt och oskyldig ut stå med fötterna som ett litet barn? Och förstör knäna kanske för att framtid. Små barn står ju oftast innåt med fötterna när de skäms eller tycker något är pinsamt, men Vill en 13-14 åring flicka plus minus, se ut som ett barn? Och framförallt gå som en handikappad? Jag ser inget Sött eller sexigt med de? Alltså jag känner folk som går så och ALDRIG har gått så innan och enligt dom (när man frågar varför dom går så) tänker dom inte på de? Dock måste dom vara fullt medvetna om de eftersom halva sveriges befolkning värkar helt plötsligt gå så (Unga människor)

Haha nu ska jag faktiskt ta tag i denna blogg. Jag har nu bestämt mig för att denna ska handla om lite om mina outfits (när jag har några) Och lite så, den andra bloggen vill jag liksom hålla med på avstånd från just sånt och kanske lite mer om Noa och lite så. Och även lite mer vad jag gör på dagarna den andra bloggen. Jag vill inte lägga in osäriösa bilder även om jag tog den oskylden för nån dag sedan, men här ska jag liksom bjuda mer på mig själv så som jag är plus skriva om lite stil och så. Därför kan man välja lite om vilket sida av mig man ska läsa.

Jag kan ju börja med att säga att jag HATAR att borsta håret! Jag är som en liten barnunge som vägrar när mamman säger till. Dock har jag ingen mamma som säger till mig och resultatet blir förödande!! Jag tvättar ju håret och sånt men med mitt hår måste man borsta ut det innan och direkt efter dusch för att det ska bli utan tovor. Och jag brukar vara duktig och göra de innan men efter duschen blir det så jäkla jobbigt och ont gör de!! Sedan får jag ju tovor om jag går en hel dag utan toffs.. Men jag har sätt ALLT med mitt hår, sist när det va som värst va lovade jag mig själv att inte låta det gå så långt. när jag tog ut min toffs var hela håret en hel kaka av en stor tova. bara topparna va "ute" liksom.

När jag ikväll fick mig ett telefon samtal från mamma hörde jag direkt att något hänt. Jag blir alltid lika frusen i hjärtat innan jag vet vad det är. Tyvärr behöll jag den känslan ett tag efter samtalet. Du var borta. Du också? Så snabbt. Det var bara någon vecka sedan vi sprang på varandra i affären och samtalade en stund. Som man gör. Man tror ju alltid att alla ska finnas där hela tiden. Men sen sitter man där och får just ett sådant samtal som jag fick. Och Du mormor, som har förlorat någon som stått dig så nära i 60år. När jag ringde dig visste jag inte vad jag skulle säga, vad säger man till sin mormor som förlorat en bästa vän, en familje medlem, en släkting? Hur mår du? Jag frågade aldrig henne de. För hur fan skulle hon må? bra? Min älskade momor som började prata om begravningen! Självklart ska vi dit! Vad tror du älskade mormor!