Jag skrattar inte längre, jag mår illa när jag ler

Kanske ordnar sig livet nu, kanske kommer jag må bättre om en stund. Kanske kan jag lägga allt bakom mig och börja leva igen. Kanske klarar jag de omöjliga. Kanske är jag värd att må lite bättre trots allt. Kanske vågar jag släppa på mina murar, släppa efter, bara lite så att jag kan försöka. Kanske är jag värd ett bra liv.. Kanske kanske. 


I don't want to be the one to cry.

That don't really matter to anyone anymore.
But like a fool I keep losing my place
and I keep seeing you walk through that door.
But there's a danger in loving somebody too much,
and it's sad when you know it's your heart you can't trust.
There's a reason why people don't stay where they are.
Baby, sometimes, love just aint enough.


Hold on

When you're out of breath
With nothing left to give
When you're left behind
Laying on the ground
When all I see
is sadness in your eyes
When all you want
is reasons you can't find


Hejdå sommaren 2013

Hösten börjar knappa in på oss nu, snabbare än man egentligen hade velat. Denna sommaren gick för fort. Men vad gör de, jag vill vara glömma. Det känns som att det var igår, men det var det inte. Månaderna går fortare än vi räknat med. Livet springer iväg innan vi ens hunnit uppfatta de. Jag älskade hösten, mörkret, löven och färgerna. Jag hatar att livet går vidare. Det går vidare när jag vill stanna kvar. Jag längtar inte till något, mina drömmar är försvunna. Allt är mörkt. När ska jag börja älska igen? När börjar man se igenom tunneln? När ska mitt liv ta fart igen? Jag vill.