Lägenhetshund VS lantis jycke?
Noa har tyvärr blivit en lägenhets hund nu när jag bor i lägenhet och Peter bor i lägenhet! Noa har alltid fått vara ute i en trädgård och bara vara hund. Nu har han möjlighet att vara ute på de viset ytterst få tillfällen, ända gångerna är ju när vi är ute, exempel när Peter mekar hos sina föräldrar och Noa är med då får han ju bara vara! Annars blir det ju långa promenader, skogsturer, löprundan och massor med annan aktivering som gäller. Men ändå inte tillräcklig, enligt mig. Nu är han inte världens mest krävande hund då han finner sig i att lata sig i korgen men det mest optimala är ju att kunna ha hundarna ute flera timmar om dagen. Like before! De vanliga promenaderna sker ju nu i ett samhälle och resten krävs de ju lite planering för att springa rundorna skog och mark. Dock var han super lycklig nu när vi hade en mysig semester i Jämtland där hela helgen gick ut på att vara ute och bara fixa och dona! Noa tydde sig väldigt mycket till mig och Peter men han va ändå i harmoni med livet just då. Han sprang några rundor själv på tomten och en gång kom han tillbaka med en gammal älgklöv! Han har en egen där hemma som han varit lite rädd för men denna luktade nog alldeles för gott(äckligt) för att kunna motstås! Den var iallafall höjdpunkten på helgen tyckte han! Nu är vi dock hemma igen i lägenheten och allt är som vanligt. Eftersom vi är mest hemma hos Peter så har vi häller ingen gräsmatta som Noa kan va på. Igår va jag dock en sväng hemma och tvättade, då tog jag fram hans frysta älg klöv och den var så mycket intressantare denna gången! Det gjorde dock ont i mattehjärtat när jag såg honom ligga där i gräset och njuta. Det gör ont att inte kunna ge honom de vare dag. De ska inte vara en rolig sak som händer ibland utan de ska vara vardag. Så mycket vardag att han nästan hellre är inne. Men men den dagen kommer kanske någon gång.
Första bilden är från Jämtland och andra är här hemma igår.
Long time no see
Funderade på att kanske göra ett inlägg där jag faktiskt skriver om en händelse i mitt liv eller kanske berättar något som jag varit med om? Eller? Mina inlägg har kanske inte varit så himla muntra den sista tiden och om dom har de så är det mest mina tankar i de tomma intet som jag beskriver i mina texter. Ett inlägg där det har hänt något kul eller spännande var ju väldigt länge sedan sist. Det sista inlägget som handlade om jag vad jag gjorde var ju i maj tror jag och då va det inte intressantare än att jag hade städat och varit i Stockholm. Stockholm ja, ibland frågar jag mig själv hur mitt liv hade sätt ut om jag inte haft de jobbet och åkt till Stockholm flera gånger.. Hade jag varit "fast" i de förhållandet fortfarande då? Det låter kanske lite brutalt att använda ordet "fast" men jag kan använda ordet blind också.. För de måste jag ha varit. Ju längre tiden går och ju längre jag kommer ifrån honom så blir jag gladare och gladare att de tog slut. Och det har jag egentligen honom att tacka för. Jag har verkligen insett hur underbar en pojkvän KAN vara. För min nyfunna vän är redan efter en månad allt sol inte den förra va. Han är allt jag inte trodde fanns. Jag trodde mig vara glad och lycklig. Eller trodde jag verkligen de? Va jag verkligen de innerst inne? Nej det tror jag inte. Jag har en liten bok där jag skriver de ingen annan får veta. Och enligt mina ddjupaste och innersta tankar så var jag aldrig lycklig med honom. Jag va van. Jag vande mig vid att ha de så, och jag blev beroende av närhet så himla mycket att jag inte såg hur dåligt de va. Nu ser jag de. Men nu behöver jag inte vara beroende av någon. Att vara beroende är att vara fast i något, och oftast är inte ens beroenden sunda. Min nya pojkvän vill jag spendera min tid med. VILL inte måste.. Jag väljer själv. Jag är inte beroende jag tycker bara mycket om att spendera min tid hos/med honom. Med den förra var jag rädd för att bli ensam.. Det är jag inte så mycket längre för jag tror inte att jag kommer bli lämnad. För mina känslor för honom är besvarade.
Det komiska nu är att jag gjorde de igen. Jag skrev ett helt inlägg i tomma intet.. Jag planerade att skriva om Noa men sedan bara sprallade fingrarna och tankarna iväg. Som vanlig..
Därför blir det inget spännande inlägg om någon kul händelse idag häller utan bara ett tråkigt inlägg om mina tankar :)
Här är jag och min nyfunna skatt
Framtiden är vår
Jag vill så mycket
Jag vill så mycket..
Jag vill hålla av dig
utan att hålla fast dig.
Jag vill ha dig
utan att äga dig.
Jag vill älska dig
utan att göra om dig.
Jag vill vara nära dig
utan att kväva dig.
Jag vill ge dig kärlek
utan att ställa krav eller villkor
Jag vill ge upp mig
jämte dig.
Utan att gå före, utan att sacka efter.
Jag vill vara din människa på jorden.
Leker livet?
Ibland undrar man om det finns någon som helst mening med allt som händer.. När jag blev dumpad i somras va det då meningen att jag skulle träffa en mycket finare kille och att emellan dess skulle jag hata livet och tycka allt är pest och pina? För jag har ju träffat en mycket fin kille och hade jag inte blivit singel hade ju vi aldrig sätts, och hade jag inte mått dåligt kanske jag hade börjat dejta mycket tidigare än jag gjorde.. Och ibland kanske man måste bli ledsen och vara sårad för att sedan kunna se de positiva och kunna gå vidare. För när jag väl blev singel såg jag absolut inget positivt med de. Men nu efteråt är jag otroligt glad och tacksam för att jag fick chansen att bli singel igen och att kunna träffa en ny underbar kille som faktiskt passar mig och liknar mig mycket mycket mer. Sedan om jag hade Gott vidare direkt och knappt hunnit avsluta mitt senaste förhållande hade jag ju inte häller kanske vågar vara ledsen, vilket jag va. Jag tror att man måste få vara ledsen, därför ska man inte ha för bråttom, det kanske är enkelt att hoppa in i ett förhållande direkt igen men är det verkligen så smart? Nej jag tror de kommer bita en i ryggen efter ett tag då man gott runt och hållit sina känslor inom sig. De jag egentligen ville få fram är att jag faktiskt är lycklig. Iallafall i mitt hjärta. Sedan kunde man ju önskat att vardags livet kunde varit lite enklare men har man bara lite kärlek/ömhet och att man inte står ensam så kommer allt de där andra lösa sig. Då kommer även mitt liv ta fart igen snart.. Och framtiden står helt öppen framför mig så det är ju bara att välja hur jag vill att den ska se ut. Jag tror jag väljer livet, de ljusa oskyldiga nya liv som Står framför mina fötter. Och bara P står bredvid mig så tror jag allt kommer lösa sig. För två månader sedan spelade livet mig ett spratt, nu leker vi tillsammans och skrattar oss igenom dagarna och trycket från hjärtat har börjat försvinna.
Tack min fina Skatt för att du fick upp mig igen!
Släpp och gå vidare
Låt inte de som hänt tidigare tynga ner dig. Allt som hänt fram till nu är historia. Det finns inte längre, annat än i dina tankar. Varje gång du tänker på något negativt som hänt, utsätter du dig och din kropp för upplevelsen igen, eftersom din hjärna inte kan skilja på de som hänt "på riktigt" och de som du "bara tänker". Du ökat alltså mängden begativitet i din kropp, vilket i längden kan påverka både din hälsa och ditt liv.
Tillåt dig att släppa, förlåta om de behövs och sedan gå vidare! Du har inget att vinna på att älta eller fastna i gamla saker. Ditt liv är här och nu och varje dag är ny. Varje morgon har du möjlighet att börja om, varje morgon kan du ta beslutet att göra de bästa av den här dagen. Unna dig de! Ingen mer än du förlorar på att du ältar de som redan är över.
Släpp och gå vidare, lättare och gladare.
När glädje är en del av vardagen
If you can dream it
You can do it.
Jag tar inte livet för givet längre utan jag är beredd på att det kan ske drastiska förändringar! Förut njöt jag inte av någonting, jag bara va. Jag tog inte tag i saker jag va rädd för utan jag bara levde med att aldrig försöka komma över dom. Nu känner jag mig mer levande och kanske kanske kommer jag göra saker som jag aldrig trodde jag kunde eller skulle vilja testa. Bara genom att träffa en ny kille med så sjukt bra egenskaper och som har intressen som jag bara älskar att hänga med honom på och uppmuntra honom till har ju gjort att jag blivit en helt ny människa. Jag är glad och jag är trygg. Jag är lycklig! Och när jag ser på framtiden så är den ljus, med mycket glädje och skratt. Jag är så otroligt glad över livet just nu. Och det är verkligen bara hans förtjänst <3
Puss min fina
När själen gråter
Jag önskar att jag bara kunde få ha en dag till med dig, bara få se dig en sista gång, höra ditt skratt. Jag var din lilla flicka och du ville se mig lycklig. Jag ville att du skulle vara med mig mycket längre än du fick chansen till. Jag hade behövt dig längre. Jag behöver verkligen dig hos mig, jag behövde dina råd och ditt stöd. Jag älskar dig och jag saknar dig så det gör ont, det skär ända in i min själ. 
Pappa<3
Finns hos mig
You make me smile
Jag har börjat fundera igen, fundera på livet och alla dess vändningar. Jag har börjar våga att tro på en framtid och hoppas på ett bättre liv och en bättre framtid. Innan hoppades jag bara att livet skulle sluta göra ont, och jag trodde aldrig de skulle bli bra igen. Jag hade börjat vänja mig vid tanken på att alltid vakna med ett tryck i hjärtat och i ensamhet. Jag vågade inte släppa på mina murar i rädsla att bli sårad igen. Sedan sa en väldigt bra vän till mig att jag måste börja leva, ta risker. Hon menade på att jag var tvungen att våga öppna upp igen. Jag gjorde de men var självklart livrädd för att bli sårad. Och vipps så blev man kär istället, då insåg jag rätt snabbt att oj nu satte jag mig i en situation som jag lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig i hela mitt liv försätta mig i igen. Så enkelt va de att bli sårbar igen, för två veckor sedan var jag livrädd att bli sårad. Och visst är jag fortfarande rädd att bli sårad men absolut inte på samma sätt. Jag har frågade mig själv om det var värt smärtan att bli dumpad när man tänkte på hur bra man haft de dom 7 åren innan man blev de. Mitt svar blev ja och nej, första gången jag frågade mig frågan ångrade jag att jag ens blev tillsammans med honom. Sedan insåg jag att allt vi gjorde tillsammans kanske ändå var några bra minnen. Hade jag velat leva om mitt liv om jag fått göra de? Nej det tror jag faktiskt inte. Tillbaka till rädslan att än en gång kunna bli sårad. Visst min nya fina kille kan såra mig väldigt mycket om han nu vill de. Men jag kan inte gå runt och va rädd för de hela tiden, för om han skulle lämnat mig i morgon så hade jag inte ångrat att jag spenderade några veckor med honom. För jag tycker ju om honom väldigt mycket. Därför ska jag lita på när han säger att han vill vara med mig och istället för att vara rädd för en framtid vi ändå inte kan ändra något på så tänker jag vara lycklig och glad att jag fick en chans till att träffa någon. Och förhoppningsvis blir det även den sista killen som kommer korsa min väg. För han är helt perfekt och så jävla fin! Underbar människa <3 