Jag skrattar inte längre, jag mår illa när jag ler

Kanske ordnar sig livet nu, kanske kommer jag må bättre om en stund. Kanske kan jag lägga allt bakom mig och börja leva igen. Kanske klarar jag de omöjliga. Kanske är jag värd att må lite bättre trots allt. Kanske vågar jag släppa på mina murar, släppa efter, bara lite så att jag kan försöka. Kanske är jag värd ett bra liv.. Kanske kanske. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback