Perfektion
Att vara perfekt. Vem är någonsin perfekt.. Jag kan inte vara perfekt för Vida och de är ju okej då tycker jag då alla inte är perfekta. Men något som gör mig ledsen är att just nu får jag INGEN ordentlig sömn, livet som små barns föräldrar tänker vissa! Men nej! Jag vet att hade jag fått nån dag få JAG "slapp"
gå upp med lillan eller eventuellt kunnat ta en timmar ensam sömn nån eftermiddag så hade jag varit iallafall lite mer perfekt. Inatt kände jag att jag inte orkade mer, när hela kroppen skrek om att få sova, i de läget nu efter 3,5 månader blir jag en dålig mamma. Hela min kropp ber mitt stackars hungriga trygghetssökarna barn att snälla snälla sov. När hela morgonen behöva mår dåligt inombords över den bristande sömnen. Jag har inga problem över att gå upp på natten/tidig morgon om jag hade fått någon som helst avlastning. Vad gör man när kroppen inte orkar längre? När kroppen säger ifrån med yrsel, illamående, magont, huvudvärk ja listan kan göras lång. I denna text hittar jag en felande mening, och de är att jag som inte är en ensamstående mamma ber mitt barn om att få sova. Det är ju inte hennes uppgift utan de är ju den andra parten. Men nej. Där funkar de inte. För han är trött. Stackarn.
Jag vill verkligen bli en bra mamma igen. Min sparlåga är snart slut och min kropp kommer snart inte orka upp ur sängen. Jag känner mig så fruktansvärt dålig som inte har en kropp eller psyke som orkar.
Men som sagt alla är vi olika och ingen är perfekt.
Kommentarer
Trackback