sabineholmstrom

Älskade fina barn, jag vill vara dig nära alla dygnets timmar. När du sover för länge saknar jag dig, när du är ifrån mina armar en för lång tid saknar jag dig. På kvällen när jag ska sova längtar jag tills jag får ta över dig till min säng när du vaknar och då få gosa in mig i din lukt och få dig att känna dig trygg. Ikväll kunde jag inte somna, låg och lyssnade på dina andetag. När jag väl somnade gjorde jag de till tankar om att jag snart skulle vakna och bära över dig till mig. Jag som är din mamma hade redan hört på sina andetag att du skulle vakna tidigt denna kväll/natt och som jag trodde hann jag knappt somna in innan du kallade på mig. Äntligen. Jag la dig tillrätta hos mig, gav dig mat. Så vaknar din pappa och säger till mig att jag måste lägga över dig i din säng när du somnat. Varför? Jo för att det ska vara så. Barn ska sova i dina egna sängar. Men varför får då mamma och pappa sova ihop och barnen ensamna? Men men sagt och gjort. Nu ligger min Videkise och sover ensam i sin säng, jag ligger ensam vaken i min sängdel, och pappan ligger snarkandes i sin. Vilka i detta sovrum blir lidandes? Barnet som kommer vakna ensam om några timmar och ropa på sin mamma som hon tryggt somnade hos, mamman som ligger vaken grubblande och ensam, eller pappan som sover tugnt. Detta var bara en tanke. Min tanke. Jag saknar dig älsklingen! Godnatt min skatt, sov gott! Mamma finns här!