sabineholmstrom

Hoppfull, jag börjar nog bli hoppfull! Jag ser ljuset i tunneln som jag inte sätt på så länge! Jag känner en sorts glädje som jag inte känt på flera flera år. Ett pirr i magen som gör att jag hår upp på morgonen och mår bra! Ett pirr som får mig att ligga vaken på småtimmarna och fundera. Fundera på framtiden, fundera på livet. Livet som jag bara för en månad sedan trodde va slut. Livet som jag inte alls ville vara en del av längre. Kanske går livet vidare men på ett annat sätt, mitt liv vek av lite för snabbt på vägen så jag la mig i diket en stund för att fundera. Jag är tillbaka på vägen nu men tar det i en lägre växel och känner istället efter vad som är rätt och fel. Jag vågar känna igen.