Hoppfullt
Den sista tiden, idag, nu känns livet väldigt väldigt bra. Jag är glad, till och med lycklig. Jag tycker fruktansvärt mycket om en kille som känner samma sak för mig. Framtiden är ljus och livet börjar äntligen ta fart igen.
Idag är det storm. Vi hade oturen att få en flaggstång och ett träd över Peters bil. Jag hatar stormar, jag är rädd för hur kraftfull naturen ändå är. Också de är en anledning till att jag inte gillar hav eller sjöar. Vatten har jag alltid haft en väldig respekt för, vilket har varit klokt enligt mig själv. Därför ligger jag nu då inne under täcket och kollar på film. Helt själv tyvärr eftersom Peter har jour och fick rycka in för att röja efter stormen. Men han älskar att hålla på med sådant så jag ligger gärna här själv medan han roar sig ute i blåst och kyla. Men visst längtar jag efter en gosig puss på kinden när han sedan (förhoppningsvis) kryper ner bredvid mig i sängen någon gång in på småtimmarna imorgon!
Godnatt min skatt
Kommentarer
Trackback