En tanke
Du är mitt allt, du är mitt liv, du är allt de jag önskar mig.
Varför är jag inte lycklig då? Varför känner jag som jag gör?
Varför känns det som att du inte lyssnar på mig?
Varför har jag denna känslan varje jävla dag? Den här känslan
som tynger mitt bröst och får mig att må dåligt? Har det med dig
att göra eller är det mig det är fel på? Jag vill ha dig exakt så som
du är, därför måste de vara jag. Hur ska jag leva? Hur ska
mina dagar se ut eller hur ska jag hantera situationerna i mitt
liv? Kommer jag någonsin att hantera detta på en normalt sätt?
Bortser man ifrån dig, så lever jag med ånger. Jag ångrar så
jävla mycket som jag inte gjorde när han fanns, jag ångrar allt
de som jag inte kan få tillbaka och som jag gick misste om
medvetet. Minnena av honom är svaga och jag minns nästan bara
dom minnerna som jag ångrar att jag inte tog mer del av. Jag ser
han framför mig många gånger, nästan varje dag. Och jag kan inte
på något jävla sätt få de tillbaka. Man tror alltid att man har en morgon
dag, men en dag så har man inte de. Och då blir man som mig. Ett
levande vrak som inte vet hur man ska hantera en situation och
bara puttar allt framför mig och snart är det för jävla mycket att
bära på. För jävla mycket. Vad ska jag göra.
Det är du och det är han. Ni fyller mitt hjärta och jag vet inte hur
jag ska hantera någon av er.
Jag älskar er båda så otroligt mycket.
En av er har jag här hos mig och den andra finns i mina tankar
och kommer alltid finnas i mitt hjärta! Jag älskar den ena som
en kärlek och den andra som en fader! Ni fyller mitt hjärta
och jag vet inte vad jag ska ta mig till med er och häller
inte utan er.
/Sabine
Kommentarer
Trackback