sabineholmstrom

Nu är klockan över tolv men hela dagen "Idag"(15/10) har jag tänk på det, Det va en månad sedan pappa blev min ängel. För en månad sedan och en dag slog fortfarande pappas hjärta. Nu slår mitt för honom. Men varför känns så allt så jävla förjävligt? Jag släpper inte ut mina känslor, jag hade behövt sörja, men jag har inte tid?, Mitt liv går så fort framåt så jag kan inte förmå mig själv att släppa tagen, Jag tror de kommer knäcka mig snart. Jag tänker på för mycket. Men jag ler, det är huvudsaken, Många frågar mig nu i skolan hur jag mår(lärarna) Men vafan ska jag svara? Jo vafan jag mår skit bra ?? Eller? Ska jag säga som det är?, men hur är det då, jag känner mig tom. tom på livet, Det finns en smärta i mitt bröst som jag inte kan få bort. Its killing me. Undra vad jag ska göra i morgon? Kanske ska jag le ännu bredare.