sabineholmstrom

When I am down and, oh my soul, so weary;

When troubles come and my heart burdened be;

Then, I am still and wait here in the silence,

Until you come and sit a while with me.

Klockan är halv tolv, Dagen är till ända, Ännu en dag, ännu en massa mer tankar, men nu är jag mest arg

Klockan är halv tolv, Dagen är till ända, Ännu en dag, ännu en massa mer tankar, men nu är jag mest arg, arg för att jag inte kan släppa de, funderar på att säga till någon rakt ut hur jag känner, men det känns lite som att jag skäms.. Men jag vet ju att det inte är mitt fel eller något sådant, jag skäms för att vara ledsen! Jag är stark, en kille sa det till mig förra året, men då handlade de om min pappa, han sa att jag va stark som vågade prata om de, Men efter jag hört de vågar jag ännu mindre visa mina känslor, och nu med olyckan är jag helt väck. Jag känner att jag måste vara stark inför andra människor, och vadå, Olyckan, ingen dog, vi skadades knappt.. är det verkligen något att vara ledsen för? Jag känner mig dum som ens tänker på de!! Men jag ser samma sak hela tiden framför mina ögon, jag ältar min ovishet om och om igen! Iam afraid of breaking. Jag känner att snart tappar jag gräppet om alltihopa, Det är så himla mycket som pågår inne