sabineholmstrom

Jag vill att tiden ska rusa tillbaka, tillbaka innan sjukdomen och innan Domen. Vi går ju bara och väntar! Vad jag än befinner mig så finns det där i mitt hjärta! När ska mitt hjärta le igen? :'( Jag ler, jag försöker vara glad hela tiden, men det är ju mest för att jag inte vill att folk ska veta hur ledsen jag egentligen är.. Att jag tänker på detta hela jävla tiden är så himla jobbigt.. Jag älskar min pappa, Jag vill inte att min pappa ska dö. Kommer jag någonsin bli glad igen? Och nu med olyckan, Jobbiga saker bara kommer och kommer och kommer, Simon säger alltid att allting händer mig, varför är det så? Varför får inte jag vara glad.. Nu kan jag ju inte ens möta en jävla lastbil utan att få en klump av rädsla inom mig och nu kan jag ju inte ha riktigt kul för jag tänker på min pappa..