sabineholmstrom

Jag har rätt mycket tankar kring olyckan nu, jag spelar upp de händelseförlopp jag minns, de som hände innan smällen. Jag spelar upp de i mitt huvud säkert hundra gånger per dag! Jag vet inte ens varför.. Jag tror det har att göra med att jag fick en black out och inte riktigt minns mer förens allt va över.. Jag vill veta, Och jag vet ju vad Kalle vet men jag vill veta de JAG skulle vetat.. Åh det börjar bli lite jobbigt nu, Jag vill att allt ska vara som vanligt och det är de men inne i mig är det nog inte de.. Jag lär mig aldrig att bli ledsen över något, jag va ju ledsen, utanför traktorn va jag ledsen men inte grät jag för de.. Jag tycker det är jobbigt att gråta, men jag hade nog behövt gråta då. Nu inbillar jag mig att det är försent, jag är spänd hela tiden, Jag känner det som ett tryck inne i bröstet och jag får inte ut de.. Jag grät en gång på fredag kvällen men det va för smärtor och inte själva rädslan eller något annat, Har fått svårt för att sova nu sista dagarna med, Nu sitter jag vid datorn och skriver just för att jag inte kan sova, för då tänker jag! Jag blir kramad av Simon hela tiden, men jag vill liksom bli KRAMAD, jag vill känna att DU bryr dig, idag däckade jag i soffan av utmattning när jag kommit hem, ändå när jag ska upp och sova kan jag ÄNDÅ inte somna på grund av just detta, ligger och grubblar, jag har försökt att för att få frid i mitt tänkande, jag har kollat på traktorn mycket, tagit kort kollat igen, pratat om det, lyssnat på Kalle när han berättar sin version, men det börjar bli jobbigt att berätta allt gång på gång, Jag sa till Marika att jag håller på att bli knäpp, kanske håller jag på med de? Aja, ni får nog höra mitt gnällande tills jag funnit min frid!