Döden sätter sina spår!

Tänk egentligen så många som dör ifrån en under en livstid ?? Jag har redan tre som dött två kompisar och min älskade morfar... Ska man sörja alla? Jag har märkt att minnena och allt bleknar med tiden.. man går helt enkelt vidare utan dom.. Man bygger upp ett nytt liv.. Jag tror att allt som händer är meningen, man kan inte förhindra de som händer.. Man kan inte säga att OM jag skulle gjort si eller så.. eller Om jag gick hit eller dit så skulle inte allt hända.. för OM man gått hit eller dit så hade man ändå dött skadat sig varit lycklig skrattat gråtit eller gjort de som skulle hända.. vi vet inte vad som händer men jag tror att det redan finns en plan för oss. Redan när pappan & mamman möts så är VÅRAN framtid bestämt.. Men men, För dessa nedanför va deras plan inte särskilt lång, utan morfars han fick barn och barnbarn och han va lyckligt.
Ann-Louise min moster. Hon va mormors näst sista barn och hon blev inte gammal.



Daniel, min kusin.. Hans dagar va också räknade när han kom till världen!


Och så min älskade morfar! Han kom hit som krigsbarn ifrån Finland och träffade min mormor!


Kenny min barndomsvän.. Varför skulle just du dö den oktober kvällen? Vila i från Kenny!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback