ARG :@
Jag är så jävla arg, På dig Simon, Även fast du är med Anna måste du kunna föra någon som hällst kontakt med omvärlden annars är du ju defenitivt FÖRÄLSKAD, Jag har inga som hällst problem med Anna och din vänskap men dehär ta priset, Jag är så jävla snäll och får detta tillbaka, Simon älskar du henne, ta henne då, låt inte mig lida för de, Och Anna Gillar du Simon på något annat vis än bara vänskap säg de förfan, För Simon är helt konstig mot folk efter han träffat dig, Och om inte och de bara är vänskap så hoppas jag du bryr dig om honom såpass mycket så att du pratar vätt med honom, för Jag och Han kommer de aldrig bli mer och han fortsätter, Jag orkar inte med detta mer, En liten enkel fråga, Vi ni att jag ska gilla er vänskap, för hur fan ska jag kunna fortsätta gilla den när Han gör såhär, Ingen illa mot dig Anna men jag fattar fan inte va de är för fel, Kan man ha en flickvän och kompisar ? Nej , Simon kan bara ha en kompis, Hans hjärta rymmer en person,
Seriöst jag har fan annat att bry mig om, T.ex min Pappa, Jag orkar inte med detta fattar ni inte de ? Min pappa är allvarligt sjuk och (Inte Anna Men Simon) beter sig såhär mot mig, är de rätt, ska du inte finnas här ? Nej du dissar mig framför en annan tjej, kan inte någon av er tänka lite, de är folk som såras av de ni gör,
Men sen säger jag såhär, fortsätt gärna va bra kompisar för de gör Simon gott, Men stöt inte bort folk, Anna du har Andreas, Och Simon hade mig, Men vi ska försöka igen, och om båda ni ska förstöra de hur fan tror ni jag känner då? Hoppas iallafall någon har tänkt efter lite, Jag är helt jävla förkrossad älskar ni varan bli ihop för fan, för såhär kan de inte fortsätta, Jag älskar min pappa och vill fan inte må dåligt över mer än honom nu, så snälla låt mig inte gå igenom de,
Sabine, Sabine, Sabine. Jag vet inte vart jag ska börja. Jag vet inte hur jag ska lyckas förklara detta på rätt sätt. Jag vill absolut inte göra dig olycklig, jag vill att ni ska vara tillsammans och vara lyckliga! Men Simon är min bästa vän, han och jag har just nu samma problem, vi försöker hjälpa varandra, så gott vi kan. Det är verkligen inte meningen att du ska känna det som att han inte vill prata med dig när jag är med, men han kanske behöver tid att reflektera på? Det är kanske därför han är så avvisande mot dig?
Jag tror att anledningen till att Simon blir "konstig" är att han har börjat fundera på saker, allvarliga saker. Jag vet inte vad, men precis som många andra så behöver han en vän, och jag hoppas och tror att jag får vara den vännen.