sabineholmstrom

Ibland undrar man om det finns någon som helst mening med allt som händer.. När jag blev dumpad i somras va det då meningen att jag skulle träffa en mycket finare kille och att emellan dess skulle jag hata livet och tycka allt är pest och pina? För jag har ju träffat en mycket fin kille och hade jag inte blivit singel hade ju vi aldrig sätts, och hade jag inte mått dåligt kanske jag hade börjat dejta mycket tidigare än jag gjorde.. Och ibland kanske man måste bli ledsen och vara sårad för att sedan kunna se de positiva och kunna gå vidare. För när jag väl blev singel såg jag absolut inget positivt med de. Men nu efteråt är jag otroligt glad och tacksam för att jag fick chansen att bli singel igen och att kunna träffa en ny underbar kille som faktiskt passar mig och liknar mig mycket mycket mer. Sedan om jag hade Gott vidare direkt och knappt hunnit avsluta mitt senaste förhållande hade jag ju inte häller kanske vågar vara ledsen, vilket jag va. Jag tror att man måste få vara ledsen, därför ska man inte ha för bråttom, det kanske är enkelt att hoppa in i ett förhållande direkt igen men är det verkligen så smart? Nej jag tror de kommer bita en i ryggen efter ett tag då man gott runt och hållit sina känslor inom sig. De jag egentligen ville få fram är att jag faktiskt är lycklig. Iallafall i mitt hjärta. Sedan kunde man ju önskat att vardags livet kunde varit lite enklare men har man bara lite kärlek/ömhet och att man inte står ensam så kommer allt de där andra lösa sig. Då kommer även mitt liv ta fart igen snart.. Och framtiden står helt öppen framför mig så det är ju bara att välja hur jag vill att den ska se ut. Jag tror jag väljer livet, de ljusa oskyldiga nya liv som Står framför mina fötter. Och bara P står bredvid mig så tror jag allt kommer lösa sig. För två månader sedan spelade livet mig ett spratt, nu leker vi tillsammans och skrattar oss igenom dagarna och trycket från hjärtat har börjat försvinna.
Tack min fina Skatt för att du fick upp mig igen!

Standing where you are looking at the something that u care most walk away.
There's nothing you could do to stop it from going away.
All you could do is just watch.

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

You ever look a picture of yourself, and see a stranger in the background?. It makes you wonder how many strangers have pictures of you. How many moments of other peoples life have we been in. Were we a part of someone's life when their dream came true or were we there when their dream died. Did we keep trying to get in? As if we were somehow destined to be there or did the shot take us by surprise. Just think, you could be a big part of someone else's life, and not even know it.

Take chances, take a lot of them.
Because honestly, no matter where you end up and with whom, it always ends up just the way it should be.
Your mistakes make you who you are. You learn and grow with each choice you make. Everything is worth it. Say how you feel, always.

Försöker att kontrollera min smärta, försöker att vara glad,
men det känns i mitt hjärta. Vad ska jag göra när hoppet har tagit'slut.
Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut
Varför ska jag berätta, när du inte bryr dig
Varför ska jag ens försöka få dig att förstå

En dag när allt förändras, våran tid är förbi
Och drömmen går inte längre att hålla vid liv
Så spelar det någon roll vad jag än vill
Jag låter tårarna tala när orden inte längre räcker till
Men förlåt att jag inte är den du vill jag ska vara
Orden tar slut, så jag kan inte förklara
Du ställer en massa frågor men jag kan ändå inte svara
Men varför ska jag berätta när jag inte vill
Varför ska jag fortsätta att gå fast tiden står still
Du kom som en vind, blåste ut allt jag hade i mitt hjärta

Kylan är här, vintern tränger sig på, allting blir kallare, förutom mitt hjärta som börjar sakta sakta tina. Hösten är min favorit årstid, kan det va därför jag känner ett "höst pirr"? Eller har det helt enkelt med andra orsaker? Kanske inte alls är de gulnade löven som får mig att känna såhär. Vi har en mysig årstid som kryper in på oss, eller den kommer iallafall vara mysigare för mig. Nu är det dags för ljus, värme, halsdukar, raggsockor och mycket mycket mer. Jag kommer inte sakna sommaren, den hade jag helst glömt bort. Men vi kan inte glömma vi får helt enkelt gå efter "gör om gör rätt. "