sabineholmstrom

Standing where you are looking at the something that u care most walk away.
There's nothing you could do to stop it from going away.
All you could do is just watch.

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

You ever look a picture of yourself, and see a stranger in the background?. It makes you wonder how many strangers have pictures of you. How many moments of other peoples life have we been in. Were we a part of someone's life when their dream came true or were we there when their dream died. Did we keep trying to get in? As if we were somehow destined to be there or did the shot take us by surprise. Just think, you could be a big part of someone else's life, and not even know it.

Take chances, take a lot of them.
Because honestly, no matter where you end up and with whom, it always ends up just the way it should be.
Your mistakes make you who you are. You learn and grow with each choice you make. Everything is worth it. Say how you feel, always.

Försöker att kontrollera min smärta, försöker att vara glad,
men det känns i mitt hjärta. Vad ska jag göra när hoppet har tagit'slut.
Hur ska jag veta vilken väg jag ska ta mig ut
Varför ska jag berätta, när du inte bryr dig
Varför ska jag ens försöka få dig att förstå

En dag när allt förändras, våran tid är förbi
Och drömmen går inte längre att hålla vid liv
Så spelar det någon roll vad jag än vill
Jag låter tårarna tala när orden inte längre räcker till
Men förlåt att jag inte är den du vill jag ska vara
Orden tar slut, så jag kan inte förklara
Du ställer en massa frågor men jag kan ändå inte svara
Men varför ska jag berätta när jag inte vill
Varför ska jag fortsätta att gå fast tiden står still
Du kom som en vind, blåste ut allt jag hade i mitt hjärta

Kylan är här, vintern tränger sig på, allting blir kallare, förutom mitt hjärta som börjar sakta sakta tina. Hösten är min favorit årstid, kan det va därför jag känner ett "höst pirr"? Eller har det helt enkelt med andra orsaker? Kanske inte alls är de gulnade löven som får mig att känna såhär. Vi har en mysig årstid som kryper in på oss, eller den kommer iallafall vara mysigare för mig. Nu är det dags för ljus, värme, halsdukar, raggsockor och mycket mycket mer. Jag kommer inte sakna sommaren, den hade jag helst glömt bort. Men vi kan inte glömma vi får helt enkelt gå efter "gör om gör rätt. "

Jag vill
Jag kan
Jag ska