sabineholmstrom

Would you dance
If I asked you to dance?
Would you run
And never look back?
Would you cry
If you saw me cryin'
Would you save my soul tonight?

Would you tremble
If I touched your lips?
Would you laugh?
Oh please tell me this.
Now would you die
For the one you love?
Hold me in your arms tonight.

I can be your hero, baby.
I can kiss away the pain.
I will stand by you forever.
You can take my breath away.

Would you swear
That you'll always be mine?
Would you lie?
Would you run and hide?
Am I in too deep?
Have I lost my mind?
I don't care, you're here tonight.

I can be your hero, baby
I can kiss away the pain
I will stand by you forever
You can take my breath away

Dagarna bara går, känner mig inte som mig själv, är ledsen hela tiden, jag kan inte säga varför för det finns inget 
indirekt gjort mig ledsen just då, jag är bara deppig, jag kan sitta och bara stirra, det går ut över Simon då han ofta
frågar vad det är, Men jag kan inte svara, eller egentligen vet jag ju, Jag saknar mig pappa, en bit i mitt hjärta
saknas, Är det försent att vara ledsen? Kan jag sörja nu 4 månader efter? Jag kan svaret på alla frågor ändå
gömmer jag mig bakom ett leende och ett påstående att allt är bra, Jag vill vara själv, jag vill vara ifred...
Det går inte, jag har en pojkvän, jag kan inte bara försvinna i en månad, för jag måste vara med honom 
jag måste underhålla mitt förhållande, Det är jobbigt, då jag faktiskt bara vill få vara själv, få tänka själv, jag måste
få hitta ett sätt för MIG att leva, nu lever jag i ett gammalt liv, mitt liv slutade den 15 september, och NU måste 
jag hitta en väg till ett nytt liv, ett liv där jag kan glädjas av saker ända in i skälen, nu är det som att varje gång jag 
skrattar tänker jag till en extra gång, detta är inget som folk märker, dock fejk skrattar jag efteråt för jag kan inte 
visa, Men hur ska jag göra det? Hur ska jag hitta mig själv när jag har så mycket annat att tänka på? Är det egoistiskt 
av mig att vilja gör detta själv? Är det fel att inte vilja prata med någon? Är jag dum i huvudet? Just nu väljer jag 
bort mig själv för att vara med mitt livs kärlek, jag vill vara med honom, varje dag, jag vill inte missa någonting
Jag vill vara med den jag älskar, men jag vet ju att jag inte kan göra såhär, jag vet inte hur jag ska prioritera,
jag har försökt att leva såhär i några månader nu, men jag blir bara ledsnare och det blir bara jobbigare att ta upp
allt igen..

ÅH allt är jobbigt! 

:(