Viktor 1 år nu!
Samma text som på bdb, Orkar inte skriva mer, kan inte utrycka mig bättre! Han betydde mer än någonting annat, jag mår så jävla dåligt över de ännu,
Idag Blev en tung dag =/ För 360 dagar sen trodde jag att du skulle följa med mig i mitt liv mycket längre än du gjorde.. Du var tvungen att lämna mig.. Men vf ? Vem är gud ifall han kan göra en sånhär sak.. För de är ju fan inte människan som bestämmer mellan liv och död... Man kan ju säga så att de finns ju anledningar till att jag inte tror på gud..
Jag tror på Kärlek och att Älska någon och Jag tror på att man alltid blir sårad på något sätt inom kategorin kärlek/Älska. Varför kan livet inte vara rättvist?
Jag hade planerat allt .. När jag gått ut skolan skulle jag och Viktor flytta in i en lägenhet tillsammans.. Jag brukade gå och tänka och prata om de när jag och Han gick våra kvälls promenader uppe på Gallberget..
Efter Viktors död tog nästan fyra månader för mig Att ens vilja se Gallberget.. De var igentligen Simons föstjänst att jag gick upp dit.. Vi hade bråkat och jag visste inte vem jag skulle prata med.. Och jag visste ju att Viktor och jag hade Älskat den rundan Så jag gick dit.. Jag ångrade mig lika snabbt som jag kom upp för den första trappan innan gallberget .. När jag såg de breda ut sig framför mig kännde jag ångest för vad jag hade gjort.. Vf hade jag inte gjort mer för Viktor? Frågan kom upp hela tiden.. Men hur som hälst de som fick mig att ändå fortsätta va den starka bilden som jag hade i huvudet .. Den föreställde Viktor en helt vanlig dag när vi gick den vägen han gick snällt framför mig och när jag ställde mig vid övergångsstället visste jag att han hade satts sig ner.. (Om han hade varit vid mig sida) När jag precis kom över vägen så skulle han kopplas av och sen satte han av =D (detta måste låta dumt de var ju inte som om jag såg honom.. jag såg bara hur de skulle vara så som vi alltid gjorde.. Jag visste ju alla rutiner..) Men ju längre in på den vanliga rundan jag kom desto mer sjönk hjärtat.. Viktor var inte där.. De var fel att gå den vägen.. Men att göra de han älskade mest kändes ändå bra.. De kändes nästan som om jag kom honom närmare när jag gick där.. Jag kände han närhet mer än någonsin innan.. När jag sedan gick därifrån för att träffa Simon reda ut saker och sedan åka hem kändes de bra..
De kommer nog ta ett tag innan jag kommer upp dit igen för detta är väl två månader sen nu.. Jag saknar han för mycket för att kunna göra de.. Vill inte minnas de är för svårt.. Denna dag har de iallafall gått ett år sedan vi åkte till slöinge och tog farväl av min älskling! Usch va hårt de är.. livet är inte rätt vist..
Ha det bra Viktor och jag kommer alltid älska dig var du än är!